reklam

Annonser med bara ett ord brukar få mig att osäkra min revolver. Det är allt som oftast en ”smidig lösning” när kommer till att göra knastertorr business-to-business-reklam. En bild – och ett ord. Gärna ett rätt tomt ord också. Som kvalitet. Eller kompetens. Eller målmedveten (gärna då med en bild på en boll som går i mål).

Men det finns undantag som bekräftar att regeln inte är någon regel, att ett enda ord kan säga allt det som behöver sägas. Som här, där reklambyrån Milk gör utomhusreklam för en mobilapplikation som visar vägen till lediga parkeringsplatser. Avsändare är P-Bolaget (Göteborgs Stads Parkering).

BONUS. Den här annonsen – inför fotbollsderbyt mellan Gais och Häcken – är också schysst. Också här heter reklambyrån Milk.

Det senaste numret (1/12) av Postens tidning DM-magasinet handlar att vad som får oss människor att köpa. Bland annat hittar du där en artikel om att sälja med ord, där Magnus Widgren, vd på Friends & Tactics, och jag ger vår syn på saken. Här är ett utdrag:

Som copywriter får man ofta uppdraget att skriva just en ”säljande text”. Men om man med det menar en ”krängande” text, då blir det något som ingen vill läsa. Tänk på hur många reagerar på ordet säljare: En påstridig, stöddig, smörande och lurig person som gillar att höra sin egen röst. Det är ingen särskilt tilltalande person. en bra säljare är precis tvärtom. En som lyssnar på kunden och inte är desperat. Talar om vad produkten gör och vilken nytta den kan göra.

Samma nummer innehåller också en högintressant intervju med Rory Sutherland. Läs numret som pdf här, eller börja prenumerera (kostnadsfritt) på tidningen, som utkommer fyra gånger per år.

Nu på onsdag – den 23 maj klockan 9-16 – är det Språkforum i Stockholm. Det är Språktidningen som satt samman en inspirerande heldag med åtta föreläsningar för dig som arbetar med språk. I år kommer det att handla om dialekter, berättande och lönsamt språk. Platsen är Hotel Rival vid Mariatorget. Bland talarna finns Bodil Malmsten, författare; Jessika Gedin, krönikör och programledare för Babel; Mikael Parkvall, språkforskare och författare. Jag kommer att föreläsa om historieberättande, retorik och säljande språk. Moderator är Patrik Hadenius, chefredaktör på Språktidningen. Efteråt blir det mingel och vin.

Flera hundra biljetter är redan sålda, men för dig som vill gå finns fortfarande chansen. En biljett kostar 2 990 kronor (exklusive moms) – och du köper den här. Om du är student är priset ännu bättre: 459 kronor (exklusive moms). Mejla till helena.anderlind@fof.se om du vill köpa en eller flera studentbiljetter. Vi ses där och då.

HELA PROGRAMMET (med start 09.00)

Jessika Gedin, programledare och krönikör, i ett samtal om att få fjärilar i magen när man läser något riktigt bra. Mikael Parkvall, språkforskare, om att studera ett språks förändring medan det pågår och om hur man upptäcker nya dialektala ord. Birgitta Lindgren, språkvårdare och nyordsansvarig på Språkrådet, om myndighetens nyordsarbete och om ord som är känsliga, sårande eller politiskt inkorrekta. Karin Milles, språkforskare, om hur språket, och en gnutta fantasi, kan användas för att skapa föreställningar om kön.

12.00–13.00 Lunch

Mattias Åkerberg, copywriter, om historieberättande, retorik och säljande språk. Hanna Sofia Rehnberg, journalist och språkvetare, om storytelling och berättelsens makt. Ingela Bel Habib, språkforskare, om språk och lönsamhet och flerspråkighetens betydelse för exporten. Bodil Malmsten, författare, om varför hon inte har ett språk.

***

BONUS. Kolla in sista avsnittet i programserien Svenska dialektmysterier. Programledare är Fredrik Lindström, och just det här avsnittet handlar om rikssvenskan.

”Creativity is the power to reject the past, to change the status quo, and to seek new potential.” – Ai Weiwei

Ai Weiwei är en lika fascinerande som omtalad konstnär. Kines. Mäktig bloggare. Aktivist i kampen för yttrandefrihet. I juni 2011 arresterad i 81 dagar, därefter frigiven, men förbjuden att resa från Peking och att kommunicera över Internet. Jag besökte hans utställning på Jeu de Paume i Paris, och kan konstatera att hans verk är djupt inspirerande. Hans konst är storslagen, komisk och märkligt på samma gång.

På Stockholms konsthall/Magasin 3 pågår just nu hans första separatutställning på svensk mark (till och med 10 juni). Gå och se den. Och följ honom på Twitter.

BONUS. På Pinterest – denna tokigt hajpade plats – har jag samlat andra fantastiska människor som jag mötte i Paris. Som Gilbert Bécaud, Alain Duchasse, Françoise Hardy, Claude François och Honoré de Balzac för att nämna några.

Kidult är en "graffitivandal" som ofta använder sig av ett antikapitalistiskt budskap i sina aktioner. Han ogillar dessutom skarpt när varumärken som Kenzo, Christian Louboutin, Colette, Hermes, Louis Vuiton, Agnes B, Celine etc. använder sig av graffiti och street art för att tuffa till sig, ergo sälja mer. Hans hämnd har varit att med en modifierad brandsläckare spraya ner hela deras butiksfasader med sin tag eller diverse budskap. Butikerna har varje gång så fort det bara gått tvättat bort klottret. 

Senast i raden att bli attackerade var Marc Jacobs butik i New York. Något som Kidult gladeligen twittrade om. 

Marc Jacobs tänkte dock lite annorlunda jämfört med sina kollegor och vände snabbt på steken till sin fördel. Han började genast twittra om att det var ett samarbete och så tog han fram en t-shirt med fotot screentryckt på. Till skillnad mot Kidults liknande vanliga suport-t-shirts som kostar runt 290 kr så satte Marc sin prislapp till drygt 5000 kr och skrev ART BY ART JACOBS under. Det måste svidit ordentligt för Kidult när han insåg att han nu står i centrum av den kommersiella cirkusen som han själv gör allt för att bekämpa.

Kidult har nu snabbt besvarat det hela genom att ta fram en egen version av t-shirten, men med texten NOT ART BY KIDULT. Den kommer släppas idag och kostar ca 65 kr.

Det går inte helt oväntat ett rykte som lyder att det hela trots allt är ett samarbete. Något som vi innerligt inte hoppas och inte heller tror att det inte är. Vilket som har Marc Jacobs och Kidult lyckats med en ordentlig viral som spridits blixtsnabbt över nätet.

Exemplet illustrerar ovanligt tydligt hur varumärken inte är varumärkesägarens kontroll – varumärken är allas egendom. Mer så nu än någonsin tidigare. Kloka varumärkesägare inser detta och bjuder på sitt varumärke. Ju mer människor får interagera med det och engagera sig i det, desto djupare kan relationen till det bli. Varumärkesstrategen och författaren Marty Neumeier är på samma sak när han säger till varumärkesägare att ”[a brand] is not what you say it is. It’s what THEY say it is” och uppmanar dem att omfamna detta faktum.     Marc Jacobs var klok nog att förstå det i det här fallet; istället för att försöka städa undan spåren från Kidult tog han det till sig på ett sällsynt begåvat sätt och kapitaliserade på det genom att ge egna fans (och Kidults fans) någonting som aldrig skulle ha kunna kommit inifrån företaget. Obs! detta betyder förstås inte att man bör släppa allt helt fritt, eller att man ska vara glad när någon vandaliserar ens varumärke, men det betyder att någonting större kan hända när man bjuder in istället för att stänga dörren och sköta allting själv.

Avslutningsvis, för att göra allting ännu mer intressant, har någon kvick och kvicktänkt person tagit fram en t-shirt med t-shirten tryckt på. Kanske ingen storsäljare, men det gör onekligen historien ännu roligare. Det kan vara värt att ägna en liten tanke åt att allt detta har hänt inom loppet av någon månad, och vad det innebär.

Bland alla böcker som finns, vill jag just nu helst läsa den här:

En copywriter som skriver en bok om Paris? Klart jag vill (läs: måste) läsa den. Det är Rosecrans Baldwin som i Paris, I Love You but You’re Bringing Me Down berättar om hur han – trots noll erfarenhet och noll franska – får jobb som copywriter på en reklambyrå i staden han alltid har drömt om att bo i. Men bilden av Paris visar sig snart vara en annan än den han minns från barndomens familjesemestrar.

Förutom att vara copywriter och författare är Rosecrans Baldwin också grundare till nätmagasinet The Morning News. Han har nu lämnat Paris, och bor idag i North Carolina. Han har tidigare skrivit boken You Lost Me There (2010). På GQ kan du läsa början på hans bok om Paris, men jag behöver inga fler skäl (det grafiska omslaget är ännu ett). Nu beställer jag den hos Bokus (som förövrigt också levererar till utlandet – bra!). Och jag köper George Lois‘ nya Damn Good Advice (For People With Talent!) när jag ändå är igång.

***

BONUS. Baldwin verkar vara en produktiv man. Han är nu också aktuell med en bok om hur amerikaner ser på Frankrike. I Our French Connection har han frågat folk som bor i amerikanska städer som heter Paris vad de tycker och vet om sin europeiske namne. Här kan du läsa del 1 och del 2.

BONUS. Om du befinner dig i New York ikväll: kika förbi Grey Area, 547 Broadway, No. 2, där Rosecrans Baldwin och The Morning News ställer till med boksläppsfest. Läs mer här.

Tillbaka. Efter tre magnifika månader – de utan tvekan bästa i mitt liv – i ett Paris med vårkänslor upp över öronen är jag nu åter i Sverige. Det har varit en välbehövlig paus från ekorrhjulet, från sammasammasamma, från risken att fastna i ett sammanhang och i ett mönster. Tillsammans med min Evelina bar det i februari av till Paris. Vi tryckte paus för det mesta. Och play för långledighet med nya upptäckter, intryck, tankar och upplevelser. Så mycket har hänt under dessa hundra dagar. Vi har haft det underbart. Det som i vanliga fall är viktigt har blivit rätt oviktigt. Plötsligt har det funnits tid att upptäcka nytt nytt nytt. Och vilken stad att upptäcka nytt i! Det har också funnit tid att tänka. På och om och över. Och tid att tänka ut nya idéer och projekt att förverkliga i framtiden.

Jag har haft tid att intressera mig för nytt. Som att laga mat, kolla på konst, dricka champagne, lyssna på fransk musik, läsa böcker och tidskrifter från pärm till pärm, följa internationell fotboll, löpträna och kolla på alla de där filmerna man annars sällan hinner se. Och jag har kommit på ett och annat. Som hur mycket jag tycker om mitt jobb. Att vara copywriter tänker jag (nog) aldrig byta bort. Eller som hur gärna jag vill fortsätta att vara nyfiken, bli inspirerad och – förhoppningsvis – inspirera andra. Jag kommer att fortsätta blogga – så länge det känns kul – men jag har en plan för framtiden också.

På dagarna har vi läst franska. Det har varit sjukt roligt. När vi kom dit kunde varken Evelina eller jag knappt ett ord franska. Efter att fullständigt ha slungats in i en värld av nya ord, stumma bokstäver, la och le, och undantag och grammatik kan vi både prata och förstå en hel del. Det har varit sjukt roligt att gå helt upp i att lära sig ett nytt språk. Svårt, men sjukt kul. På köpet har jag fått en enorm respekt för alla som här på hemmaplan läser svenska för invandrare. Respekt.

Att komma hem känns konstigt och kul. Konstigt och kul är en bra kombo. Men att lämna Paris var svårbeskrivligt sorgligt. Är fortfarande. Jag skulle knappast bli förvånad om vi snart är där igen. Men nu är jag här, och kollar framåt. Så därför och såklart: hej igen! Nu kör vi.

***

Vi kommer – på något sätt – att sammanställa (och dela med oss av) våra bästa Paris-tips. Om du är intresserad av att ta del av dem: skicka ett mejl till mattias@akerberg.com. Skriv Paris i ämnesraden.

Från vänster: Per Jaldeborg, Cecilia Kroon, Gustav Egerstedt, Maria Lindskog-Klasén, Jonas Björlin, Tom Hedström

Det är mycket som händer på Drottninggatan 95 A just nu- inte bara fortsatta tävlingsframgångar utan också omstruktureringar i ansvarsområden, arbetsuppgifter och ledningsgrupp. Gustav Egerstedt är nu mer vår CD, sedan Adam Kerj sökt sig mot nya utmaningar. Jonas Björlin har axlat VD-rollen, medan Hans Sydow fortsätter som arbetande styrelseordförande.

En ny ledningsgrupp har tillsatts, bestående av Jonas Björlin, Gustav Egerstedt, Cecilia Kroon, Hans Sydow, Tom Hedström, Maria Lindskog-Klasén, Per Jaldeborg, Jens Storkfelt och Thomas Falck.

På Apotek Hjärtat står personalen redo att bistå kunderna i konsten att få vackra fötter till sommaren och sandalsäsongen. Den nya kampanjen är elegant fotograferad av skickliga duon Bohman+Sjöstrand. 

Inför Hockey VM och EM i fotboll släpper Sportbladet en ny kampanj. Det är också vår första för Sportbladet sedan samarbetet med Aftonbladet inleddes. I film, annonsering och radio hyllas den typiska läsaren, en person som vet mer än de flesta om sport. Hur extremt mycket en del kan märkte vi först när vi började intervjua dem. En kille kunde rabbla alla fotbollsspelares favoritmat till exempel.

I reklamen möter vi stjärnorna bakom stjärnorna. Hjältarna som alla riktiga fans vet är minst lika intressanta som målgörarna. Tre Kronors förbundskapten Par Mårts och materialförvaltare Anders “Pudding” Weiderstål dyker upp i både TV-reklam och radio. I kampanjens andra fas är fotbollslandslagets kock Mats Broström och spelaren Tobias Hysén i fokus.

Filmerna har regisserats av Christoffer von Reis/Camp David

................................................................................................................................

As the Hockey World Championship and UEFA Euro 2012 starts, the leading daily sport paper Sportbladet launches a new campaign. This is also our first work for Sportbladet since we started our collaboration with Aftonbladet. The campaign celebrates the typical reader who knows more than the most about sports. In TVC and radio ads we get to know some of the stars behind the stars. The heroes that all fans knows are as interesting as the super popular strikers – such as Swedish Hockey coach Pär Mårts, material keeper Anders “Pudding” Weiderstål and the chef of Swedens National Soccer team Mats Broström.

Reklamfilm / TV ads

Annonser / Print ads

Radioreklam / Radio spots

Sportbladet - Telefonnumret

Sportbladet - Trubaduren

Sportbladet - Hejarramsa

Sportbladet - Tåget

Ariel Fashion Shoot har vunnit två nya finfina internationella utmärkelser. Först en vinst i The Webby Awards, webbranschens egen Oscarsgala,  i kategorin "Mobile & Experience Marketing". Och sedan en Gold World Medal i New York Festivals i kategorin Public Relations/Brand Communications. Vi vill återigen rikta ett stort tack till Ariel-teamet på Procter & Gamble Nordic och våra samarbetspartners B-Reel, MSL Nordic, Atomgruppen och Mediacom.  Se alla belönade kampanjer i New York Festivals här eller kika på vinnarna i Webby Awards:

Min vän David Lindecrantz lanserade för några veckor sedan en ny retrokamera-app för iPhone. Man kan tycka att marknaden för retrokameraappar borde vara mättad. Men till skillnad från alla de appar som lägger en solblekt Instamatic känsla över alla dina bilder, så tar den här appen dig tillbaka det digitala 80-talet. Med 1-bit Camera fotar du i 1-bitars format. Alltså stenhårda svartvita bilder. Ingen gråskala, bara ettor och nollor – bara svarta eller vita pixlar. Hela appen är dessutom smakfullt designad i klassiskt Macintosh manér och bilderna påminner om vad man kunde göra med en GameBoy Camera, och det ger i alla fall mig gåshud.

Häromdagen läste jag om en annan kamera, Descriptive Camera, som tar än mer abstrakta bilder. Kameran är utvecklad av Matt Richardson på NYU Interactive Telecommunications. När man knäpper en bild med Descriptive Camera så printar kameran efter någon minut ut en liten papperslapp med en kort text som beskriver det man fotograferat. Man får alltså inte ut någon bild alls utan istället en beskrivning av bilden i text. Kameran finns än så länge bara som prototyp, men jag gissar och hoppas att någon appifierar den snart. Mer om Descriptive Camera här [BBC].

Två av kamerans inte helt objektiva bildbeskrivningar

Kamerans baksida

Den bästa reklamen för småföretagare var enligt en artikel i Dagens Industri för några veckor sedan rekommendationer. Påståendet är helt korrekt, jag anser dock att det finns olika sätt att tolka de resultat som kom fram i den underliggande studien som Maria Ottoson hänvisar till i artikeln. Mycket av dagens forskning pekar nämligen på att en word-of-mouth process, som rekommendationer är en del av, kan startas på fler sätt än artikeln får det att framstå, enbart av existerande kunder. Självklart har existerande kunder en viktig roll i själva spridningen, men det är möjligt att som företag med olika knep öka chanserna för att spridningen ska ske. Ett företag kan både underlätta för existerande kunder att berätta och för potentiella kunder att ta del av rekommendationerna. Maria Ottoson påstår istället att en möjlig konsekvens av resultatet är att  ”Annonsering kan vara att kasta pengar i sjön för småföretag”. Jag skulle snarare vilja påstå att det är en icke optimal användning av de reklammedier som listas i artikeln, och då framförallt de digitala medierna, som leder till att småföretag kan uppleva annonsering som att de slänger pengar i sjön. 

Enligt artikeln listas hemsidan som den näst viktigaste säljkanalen för småföretagare medan sociala medier ligger i botten. Traditionella printannonser i tidningar rankar 19 % som en viktig väg till nya kunder, medan bara 7 % lyfter upp internetannonser som ett viktigt verktyg. Vidare uppger drygt 60 % av småföretagarna att återkommande kunder är den viktigaste inkomstkällan. Det mest häpnadsväckande här är att sociala medier hamnar i botten, ett verktyg som annars borde vara väldigt intressant för småföretagare då det är ett väldigt kostnadseffektivt sätt att nå ut med sitt budskap. Om det används på rätt sätt det vill säga. 

Aktuell forskning (Frederick F. Reichheld 2003 - The One Number You Need to Grow) fastslår att det ett företag främst bör fokusera på är att få existerande kunder att rekommendera produkten/servicen till människor i sitt nätverk. Orsaken är att lojala återkommande kunder är viktiga men är inte de kunder som får företaget att växa, det är nya kunder som testar produkten, blir sporadiska användare och i slutändan möjligen blir en lojal kund (sistnämnda är dock inte ett mål i sig)  som får företaget att växa. (Anschuetz, Ned; 2002. “Why a Brand’s Most Valuable Consumer is the Next one it Adds”). Kortsiktigt är självklart befintliga kunder viktiga för att säkerställa ett positivt kassaflöde men om företagets önskan är att växa bör man fokusera lika mycket, om inte mer, på  att locka nya kunder. Småföretagare har dock oftast en begränsad budget för kommunikation vilket kan göra det svårt att få uppmärksamhet och genomslag i traditionella medier. Detta är dock ingen omöjlighet men kräver att det är något speciellt med annonsen, antingen i utförandet eller i vilken kontext annonsen sätts. Den ska helt enkelt ha en hög grad av kreativitet. Om man lyckas skapa något som människor vill sprida vidare slutar det idag oftast med att den sprids på nätet, där sociala medier har en central roll. Därför bör man inte alltid som småföretagare se traditionella medier som en nödvändig kanal för att kommunicera ett direkt produkterbjudande eller som ett startskott för en bredare, och om optimalt genomförd, mer kostnadseffektiv kampanj online. Med den kunskapen som finns idag kan man som småföretagare öka chanserna för att få igång en word-of-mouth process som både lockar nya kunder och ger befintliga kunder en känsla av stolthet som early adoptors genom en välplanerad online kampanj. 

Ett bra exempel på ett företag som har lyckats med att använda de digitala kanalerna för att starta en word-of-mouth process är en nyöppnad hamburgerrestaurang i Stockholm som heter Flippin´Burgers. En sökning på google ger en ganska tydlig bild av alla de spår som lämnats och jag själv har nog hört restaurangen nämnas som en av de bästa hamburgerrestaurangerna ett flertalet gånger innan de ens hade öppnat. Jag tycker det visar ganska tydligt att annonsering för småföretag inte är att kasta pengarna i sjön, det gäller bara att ha en tydlig plan för vad man vill ha sagt och hur man bör gå tillväga för att nå ut med sitt budskap. Eller vad tycker du?

Solen skiner i Stockholm och i morrn har de flesta ledigt så att vi kan skråla "Vintern rasat" hela natten lång. Men innan det är dags att tända brasan kan du ju dra iväg till din Audi-säljare och provköra en cabriolet, den snabbaste vägen till en starkare körupplevelse och mer vår!

Planen innan Pete dök upp, var att skriva ett långt inlägg om ”Consumers Don't Like Being Forced to Do Things, But That's What We're Doing In Video”. Det vill säga om de reklamsnuttar som ligger före YouTube-klippet vi egentligen vill titta på. Många gånger väldigt störande och därför en mycket märklig reklaminvestering. Men, eftersom mitt inlägg ska handla om Pete hänvisar jag istället till länken ovan, läs mer än gärna om du jobbar på ett företag som lägger pengar på just pre roll.

Så nu till min polare Pete. Jag fick honom igår via Wander, en några månader gammal app som slumpvis kopplar ihop främlingar. Du blir ombedd att skicka en bild på det du ser just nu, på något kul från där du bor, eller på vad som helst. Mycket underhållande och som du inte vet slutet på. Jag blev ihopkopplad med Pete utanför Chicago. Petra med en kille från Sydkorea som precis var på väg ut i natten. Fredriks nya kompis blev en kille från Barcelona som skickade en bild på en bar som Petra hade varit på.

Rolig värld. Efter Pete ska jag leta efter en ny kompis i Paris. Eller Venedig. En klackspark i sammanhanget som gör att jag gillar Wander extra är att de tre skaparna av Wander kallar sig själva för The Hustler (det är CEO:n), The Hacker och The Designer. Oseriös seriositet.

I reklamsammanhang kan en app som Wander användas för matchmaking eller mer intressant, för ett resebolag för att göra kunder mer intresserade av ett varumärke.

En person som blivit något av en husgud för oss på Kungsgatan 5 är Simon Sinek. Han har utvecklat ”the golden circles”, som är en lika enkel som genial modell för vilka varumärken och personer som lyckas få människor att lyssna på dem. Hans grundläggande filosofi är att det helt enkelt är de som har en tydlig drivkraft, en tro eller en dröm som tenderar att lyckas. De varumärken som brinner för något - inte bara för att tjäna pengar åt sina aktieägare. Se hans inspirerande TED-talk på ämnet nedan.

Men det här är ju egentligen gamla nyheter. Simon Sinek har vi tjatat om länge. Även om jag inte tror vi gjort här på bloggen. Det som är någorlunda nya nyheter är att en annan blogg med fabrik i namnet, nämligen psykologifabriken, har skrivit om forskning som förklarar varför vissa människor lever längre än andra. En intressant detalj som nämns i inlägget är att det i USA finns två levnadsår under vilka vi löper betydligt högre risk att dö. Dessa är det år man föds (ganska naturligt), och det år man går i pension. Innevånarna på Okinawa i Japan, som är en av de folkgrupper som har en ovanligt hög medellivslängd, har inte ens ett ord för pension. Vad de däremot allihop har, och delar med de flesta andra folkgrupper som utmärker sig för ovanliga höga medellivslängder, är en tydlig drivkraft i livet – de vet varför de går upp på sängen på morgonen.

Att ha en drivkraft och en vilja i livet tycks alltså vara fullständigt livsviktigt. Både för varumärken och människor.   

I tisdags hölls som bekant årets Guldäggsgala för att uppmärksamma och belöna 2011 års bästa svenska reklam. Sju av de nio senaste åren hade vi gått hem med minst ett Guldägg. Det är ett overkligt facit och de tre Silveräggen som blev årets resultat ska därför inte devalveras till någon sorts besvikelse. Det är bara sett till kollegerna Forsman & Bodenfors som vårt resultat i år kan förefalla en smula….ja, futtigt.  

Hursomhelst, vi är oavbrutet stolta över de framgångar vi har tillsammans med våra uppdragsgivare. Tio nomineringar och tre Silverägg kommer i historiskt perspektiv vara ett, om inte sensationellt så i högsta grad respektabelt, bevis på uppskattning av reklam som folk på ett eller annat sätt pratade om under 2011.

Om du gillar svenska kultbilar och Mariachimusik ska du kolla in vår första film för nya kunden Boxer. Temat är friheten att göra som man själv vill. Produkten är Boxer Flex8.